लाङ्गूलमृष्टवियदम्बुधिमध्यमार्गमुत्प्लुत्य यान्तममरेन्द्रमुदो निदानम् । आस्फालितस्वकभुजस्फुटिताद्रिकाण्डं द्राङ्मैथिलीनयननन्दनमद्य वन्दे ॥ १॥
lāṅgūla-mṛṣṭa-viyad-ambudhi-madhya-mārgam-utplutya yāntam-amarendra-mudo nidānam | āsphālita-svaka-bhuja-sphuṭitādri-kāṇḍaṃ drāṅ-maithilī-nayana-nandanam-adya vande ||1||
Laangoola-mrishta-viyad-ambudhi-madhya-maargam utplutya yaantam amarendra-mudo nidaanam, aasphaalita-svaka-bhuja-sphutitaadri-kaandam draang-maithilee-nayana-nandanam adya vande.
जिनकी पूँछ ने उछलते समय आकाश और समुद्र के बीच के मार्ग को बुहार दिया, जो देवराज इन्द्र के आनन्द के कारण हैं, जिनकी भुजाओं की थपकी से पर्वत-खण्ड फट गये — मिथिलेश-नन्दिनी (सीता) के नेत्रों को आनन्द देनेवाले उन (हनुमान) की मैं आज वन्दना करता हूँ।
Whose tail, as he leapt, swept the mid-path of sky and ocean; the wellspring of Indra's delight; the slap of whose arms split the flanks of mountains — him who at once gladdened Maithilī's eyes, I today adore.
मध्येनिशाचरमहाभयदुर्विषह्यं घोराद्भुतव्रतमियं यददश्चचार । पत्ये तदस्य बहुधापरिणामदूतं सीतापुरस्कृततनुं हनुमन्तमीडे ॥ २॥
madhye-niśācara-mahā-bhaya-durviṣahyaṃ ghorādbhuta-vratam-iyaṃ yad-adaś-cacāra | patye tad-asya bahudhā-pariṇāma-dūtaṃ sītā-puraskṛta-tanuṃ hanumantam-īḍe ||2||
Madhye-nishaachara-mahaa-bhaya-durvishahyam ghoraadbhuta-vratam iyam yad adash chachaara, patye tad asya bahudhaa-parinaama-dootam seetaa-puraskrita-tanum hanumantam eede.
राक्षसों के बीच महाभय से दुःसह जो घोर और अद्भुत व्रत सीता ने निभाया, उसका वृत्तान्त अनेक प्रकार से उनके पति (राम) तक पहुँचानेवाले दूत — सीता द्वारा सम्मानित शरीरवाले हनुमान की मैं स्तुति करता हूँ।
The dreadful, wondrous vow that Sītā kept amid the terror of the demons — he bore its tale in full to her lord as messenger; Hanumān, whose form Sītā herself honoured, I praise.
यः पादपङ्कजयुगं रघुनाथपत्न्या नैराश्यरूषितविरक्तमपि स्वरागैः । प्रागेव रागि विदधे बहु वन्दमानो वन्देऽञ्जनाजनुषमेष विशेषतुष्ट्यै ॥ ३॥
yaḥ pāda-paṅkaja-yugaṃ raghunātha-patnyā nairāśya-rūṣita-viraktam-api sva-rāgaiḥ | prāg-eva rāgi vidadhe bahu vandamāno vande'ñjanā-januṣam-eṣa viśeṣa-tuṣṭyai ||3||
Yah paada-pankaja-yugam raghunaatha-patnyaa nairaashya-rooshita-viraktam api sva-raagaih, praag eva raagi vidadhe bahu vandamaano vande'njanaa-janusham esha vishesha-tushtyai.
रघुनाथ की पत्नी के जो चरण-कमल निराशा से धूसरित और (जीवन से) विरक्त हो चले थे, उन्हें बार-बार वन्दना करते हुए जिसने अपने अनुराग (शुभ समाचार) से पहले ही फिर अनुरागमय (आशामय) बना दिया — अंजना के उस पुत्र की मैं विशेष प्रसन्नता के लिए वन्दना करता हूँ।
The lotus feet of Raghunātha's queen, greyed with despair and turned from life — bowing to them again and again, he with his own devotion made them glow once more with love (of hope); Añjanā's son I adore, for his especial grace.
ताञ्जानकीविरहवेदनहेतुभूतान् द्रागाकलय्य सदशोकवनीयवृक्षान् । लङ्कालकानिव घनानुदपाटयद्यस्तं हेमसुन्दरकपिं प्रणमामि पुष्ट्यै ॥ ४॥
tāñ-jānakī-viraha-vedana-hetu-bhūtān drāg-ākalayya sad-aśoka-vanīya-vṛkṣān | laṅkālakān-iva ghanān-udapāṭayad-yas-taṃ hema-sundara-kapiṃ praṇamāmi puṣṭyai ||4||
Taan jaanakee-viraha-vedana-hetu-bhootaan draag aakalayya sad-ashoka-vaneeya-vrikshaan, lankaalakaan iva ghanaan udapaatayad yas tam hema-sundara-kapim pranamaami pushtyai.
जानकी की विरह-वेदना के (मौन) साक्षी बने अशोक वाटिका के उन घने वृक्षों को, मानो लंका की अलकों (केश-लटों) को ही, जिसने क्षण-भर में उखाड़ फेंका — उस स्वर्ण-सुन्दर कपि को मैं पुष्टि (कल्याण) के लिए प्रणाम करता हूँ।
Those dense trees of the Aśoka grove, mute witnesses of Jānakī's pain of separation — he tore them up in an instant, as if plucking out the very tresses of Laṅkā; to that golden, beautiful monkey I bow, for strength and welfare.
घोषप्रतिध्वनितशैलगुहासहस्रसम्भ्रान्तनादितवलन्मृगनाथयूथम् । अक्षक्षयक्षणविलक्षितराक्षसेन्द्रमिन्द्रं कपीन्द्रपृतनावलयस्य वन्दे ॥ ५॥
ghoṣa-pratidhvanita-śaila-guhā-sahasra-sambhrānta-nādita-valan-mṛga-nātha-yūtham | akṣa-kṣaya-kṣaṇa-vilakṣita-rākṣasendram-indraṃ kapīndra-pṛtanā-valayasya vande ||5||
Ghosha-pratidhvanita-shaila-guhaa-sahasra-sambhraanta-naadita-valan-mriga-naatha-yootham, aksha-kshaya-kshana-vilakshita-raakshasendram indram kapeendra-pritanaa-valayasya vande.
जिसकी गर्जना से सहस्रों पर्वत-गुफाएँ गूँज उठीं और सिंहों के झुण्ड घबराकर दहाड़ते हुए भागने लगे; अक्षकुमार के वध के क्षण में जिसने राक्षसराज (रावण) को स्तब्ध कर दिया — वानर-सेनाओं के घेरे के उस इन्द्र (नायक) की मैं वन्दना करता हूँ।
At whose roar a thousand mountain-caves resounded and prides of lions wheeled bellowing in panic; who at the instant of Akṣa's destruction left the demon-king dumbfounded — the Indra of the ringed armies of monkey-lords I adore.
हेलाविलङ्घितमहार्णवमप्यमन्दं घूर्णद्गदाविहतिविक्षतराक्षसेषु । स्वम्मोदवारिधिमपारमिवेक्षमाणं वन्देऽहमक्षयकुमारकमारकेशम् ॥ ६॥
helā-vilaṅghita-mahārṇavam-apy-amandaṃ ghūrṇad-gadā-vihati-vikṣata-rākṣaseṣu | svam-moda-vāridhim-apāram-ivekṣamāṇaṃ vande'ham-akṣaya-kumārakam-ārakeśam ||6||
Helaa-vilanghita-mahaarnavam apy amandam ghoornad-gadaa-vihati-vikshata-raakshaseshu, svam moda-vaaridhim apaaram ivekshamaanam vande'ham akshaya-kumaarakam aarakesham.
जिसने खेल-खेल में महासागर लाँघ डाला, फिर भी जिसका वेग मन्द नहीं हुआ; घूमती गदा के प्रहारों से राक्षसों को क्षत-विक्षत करते हुए जो मानो अपने आनन्द के अपार सागर को ही निहार रहा था — अक्षकुमार के उस काल (हनुमान) की मैं वन्दना करता हूँ।
Who leapt the great ocean in sport, his vigour undimmed; who, as the demons fell mangled under his whirling mace, seemed to gaze upon the shoreless sea of his own joy — him, the doom of prince Akṣa, I adore.
जम्भारिजित्प्रसभलम्भितपाशबन्धं ब्रह्मानुरोधमिव तत्क्षणमुद्वहन्तम् । रौद्रावतारमपि रावणदीर्घदृष्टिसङ्कोचकारणमुदारहरिं भजामि ॥ ७॥
jambhāri-jit-prasabha-lambhita-pāśa-bandhaṃ brahmānurodham-iva tat-kṣaṇam-udvahantam | raudrāvatāram-api rāvaṇa-dīrgha-dṛṣṭi-saṅkoca-kāraṇam-udāra-hariṃ bhajāmi ||7||
Jambhaari-jit-prasabha-lambhita-paasha-bandham brahmaanurodham iva tat-kshanam udvahantam, raudraavataaram api raavana-deergha-drishti-sankocha-kaaranam udaara-harim bhajaami.
इन्द्रजित (मेघनाद) द्वारा बलपूर्वक डाले गये (ब्रह्म-) पाश के बन्धन को जो उसी क्षण मानो ब्रह्मा के सम्मान में ही धारण कर चला; जो रौद्र अवतार होते हुए भी रावण की लम्बी (अहंकारी) दृष्टि को झुका देने का कारण बना — उस उदार कपि (हनुमान) को मैं भजता हूँ।
Bound by force in Indrajit's (Brahmā-)noose, he bore it that instant as if only in deference to Brahmā; though wrath incarnate, he made Rāvaṇa's long, arrogant gaze shrink — that noble monkey I worship.
दर्पोन्नमन्निशिचरेश्वरमूर्धचञ्चत्कोटीरचुम्बि निजबिम्बमुदीक्ष्य हृष्टम् । पश्यन्तमात्मभुजयन्त्रणपिष्यमाणतत्कायशोणितनिपातमपेक्षि वक्षः ॥ ८॥
darponnaman-niśicareśvara-mūrdha-cañcat-koṭīra-cumbi nija-bimbam-udīkṣya hṛṣṭam | paśyantam-ātma-bhuja-yantraṇa-piṣyamāṇa-tat-kāya-śoṇita-nipātam-apekṣi vakṣaḥ ||8||
Darponnaman-nishichareshvara-moordha-chanchat-koteera-chumbi nija-bimbam udeekshya hrishtam, pashyantam aatma-bhuja-yantrana-pishyamaana-tat-kaaya-shonita-nipaatam apekshi vakshah.
दर्प से ऊँचे उठे राक्षसराज के मस्तक पर चमकते मुकुट को छूते अपने (विशाल) प्रतिबिम्ब को देखकर जो हर्षित हुआ, और अपनी भुजाओं की जकड़ में पिसते उसके शरीर से रक्त की धारा गिरते (अपनी) छाती की ओर जो देख रहा था (— उस हनुमान को भजता हूँ)।
Delighted to behold his own image kissing the crown that flashed on the proudly lifted head of the demon-lord; watching the blood stream onto his own chest from that body crushed in the press of his arms (— him I worship).
अक्षप्रभृत्यमरविक्रमवीरनाशक्रोधादिव द्रुतमुदञ्चितचन्द्रहासाम् । निद्रापिताभ्रघनगर्जनघोरघोषैः संस्तम्भयन्तमभिनौमि दशास्यमूर्तिम् ॥ ९॥
akṣa-prabhṛty-amara-vikrama-vīra-nāśa-krodhād-iva drutam-udañcita-candrahāsām | nidrāpitābhra-ghana-garjana-ghora-ghoṣaiḥ saṃstambhayantam-abhinaumi daśāsya-mūrtim ||9||
Aksha-prabhrity-amara-vikrama-veera-naasha-krodhaad iva drutam udanchita-chandrahaasaam, nidraapitaabhra-ghana-garjana-ghora-ghoshaih samstambhayantam abhinaumi dashaasya-moortim.
अक्षकुमार आदि देवतुल्य पराक्रमी वीरों के नाश के क्रोध से जिस (रावण) ने झट चन्द्रहास खड्ग उठा लिया था — उस दशमुख की मूर्ति को, मेघ-गर्जना को भी सुला देनेवाले अपने घोर घोषों से, स्तम्भित कर देनेवाले (हनुमान) की मैं स्तुति करता हूँ।
When the ten-faced one, in fury at the slaying of Akṣa and his god-like champions, swiftly raised his Candrahāsa blade — him Hanumān froze where he stood with roars so dreadful they put the thunder of massed clouds to sleep; him I extol.
आशंस्यमानविजयं रघुनाथधाम शंसन्तमात्मकृतभूरिपराक्रमेण । दौत्ये समागमसमन्वयमादिशन्तं वन्दे हरेः क्षितिभृतः पृतनाप्रधानम् ॥ १०॥
āśaṃsyamāna-vijayaṃ raghunātha-dhāma śaṃsantam-ātma-kṛta-bhūri-parākrameṇa | dautye samāgama-samanvayam-ādiśantaṃ vande hareḥ kṣiti-bhṛtaḥ pṛtanā-pradhānam ||10||
Aashamsyamaana-vijayam raghunaatha-dhaama shamsantam aatma-krita-bhoori-paraakramena, dautye samaagama-samanvayam aadishantam vande hareh kshiti-bhritah pritanaa-pradhaanam.
जिसने अपने किये महान पराक्रम से रघुनाथ के तेज (और आगामी) विजय की घोषणा कर दी, और दूत-कर्म में ही (राम-रावण के) संग्राम-समागम का सूत्रपात कर दिया — वानरराज (सुग्रीव) की सेना के उस प्रधान की मैं वन्दना करता हूँ।
Who by his own vast prowess proclaimed Raghunātha's glory and the victory to come, and in his very embassy set in motion the meeting of armies — the foremost of the monkey-king's host I adore.
यस्यौचितीं समुपदिष्टवतोऽधिपुच्छं दम्भान्धितां धियमपेक्ष्य विवर्धमानः । नक्तञ्चराधिपतिरोषहिरण्यरेता लङ्कां दिधक्षुरपतत्तमहं वृणोमि ॥ ११॥
yasyaucitīṃ samupadiṣṭavato'dhi-pucchaṃ dambhāndhitāṃ dhiyam-apekṣya vivardhamānaḥ | naktañcarādhipati-roṣa-hiraṇya-retā laṅkāṃ didhakṣur-apatat-tam-ahaṃ vṛṇomi ||11||
Yasyauchiteem samupadishtavato'dhi-puchchham dambhaandhitaam dhiyam apekshya vivardhamaanah, naktancharaadhipati-rosha-hiranya-retaa lankaam didhakshur apatat tam aham vrinomi.
धर्म का उपदेश देनेवाले जिस (हनुमान) की पूँछ पर, (रावण की) दम्भ से अन्धी बुद्धि के कारण लगायी गयी अग्नि — राक्षसराज के रोष से बढ़ती हुई — स्वयं लंका को ही भस्म करने को टूट पड़ी; उस (हनुमान) का मैं वरण करता हूँ।
On the tail of him who had counselled what was right, the fire kindled by a mind blinded with arrogance — swelling with the demon-king's own wrath — fell upon Laṅkā itself, eager to burn it; him I choose as my refuge.
क्रन्दन्निशाचरकुलां ज्वलनावलीढैः साक्षाद्गृहैरिव बहिः परिदेवमानाम् । स्तब्धस्वपुच्छतटलग्नकृपीटयोनिदन्दह्यमाननगरीं परिगाहमानाम् ॥ १२॥
krandan-niśācara-kulāṃ jvalanāvalīḍhaiḥ sākṣād-gṛhair-iva bahiḥ paridevamānām | stabdha-sva-puccha-taṭa-lagna-kṛpīṭa-yoni-dandahyamāna-nagarīṃ parigāhamānām ||12||
Krandan-nishaachara-kulaam jvalanaavaleedhaih saakshaad grihair iva bahih paridevamaanaam, stabdha-sva-puchchha-tata-lagna-kripeeta-yoni-dandahyamaana-nagareem parigaahamaanaam.
जहाँ राक्षस-कुल क्रन्दन कर रहे थे और अग्नि से चाटे गये घर मानो स्वयं बाहर निकलकर विलाप कर रहे थे — अपनी अकड़ी पूँछ के तट से लगी अग्नि (कृपीटयोनि) से धू-धू जलती उस नगरी में (निर्भय) विचरते हुए (हनुमान को मैं भजता हूँ)।
While the demon-clans shrieked and the flame-licked houses seemed to come forth and lament themselves — he strode at ease through the city blazing from the fire that clung to the rigid sweep of his tail (— him I worship).
मूर्तैर्गृहासुभिरिव द्युपुरं व्रजद्भिर्व्योम्नि क्षणं परिगतं पतगैर्ज्वलद्भिः । पीताम्बरं दधतमुच्छ्रितदीप्ति पुच्छं सेनां वहद्विहगराजमिवाहमीडे ॥ १३॥
mūrtair-gṛhāsubhir-iva dyu-puraṃ vrajadbhir-vyomni kṣaṇaṃ parigataṃ patagair-jvaladbhiḥ | pītāmbaraṃ dadhatam-ucchrita-dīpti pucchaṃ senāṃ vahad-vihaga-rājam-ivāham-īḍe ||13||
Moortair grihaasubhir iva dyu-puram vrajadbhir vyomni kshanam parigatam patagair jvaladbhih, peetaambaram dadhatam uchchhrita-deepti puchchham senaam vahad vihaga-raajam ivaaham eede.
जलते हुए पक्षी क्षण-भर आकाश में उसे घेरे उड़ रहे थे, मानो घरों के प्राण मूर्त होकर स्वर्गपुरी को जा रहे हों; ऊँची दीप्तिवाली पूँछ को पीताम्बर-सा धारण किये वह मानो सेना ढोते गरुड़राज-सा (शोभित) था — उसकी मैं स्तुति करता हूँ।
For a moment burning birds wheeled round him in the sky, like the souls of the houses gone forth in visible form toward heaven; bearing his high-flaming tail like a yellow robe, he seemed Garuḍa himself carrying an army — him I praise.
स्तम्भीभवत्स्वगुरुबालधिलग्नवह्निज्वालोल्ललद्ध्वजपटामिव देवतुष्ट्यै । वन्दे यथोपरि पुरो दिवि दर्शयन्तमद्यैव रामविजयाजिकवैजयन्तीम् ॥ १४॥
stambhī-bhavat-sva-guru-bāladhi-lagna-vahni-jvālollalad-dhvaja-paṭām-iva deva-tuṣṭyai | vande yathopari puro divi darśayantam-adyaiva rāma-vijayājika-vaijayantīm ||14||
Stambhee-bhavat-sva-guru-baaladhi-lagna-vahni-jvaalollalad-dhvaja-pataam iva deva-tushtyai, vande yathopari puro divi darshayantam adyaiva raama-vijayaajika-vaijayanteem.
स्तम्भ-सी अपनी भारी पूँछ से लगी अग्नि की लपलपाती ज्वाला को मानो ध्वजा का वस्त्र बनाकर, देवताओं की प्रसन्नता के लिए जो नगर के ऊपर आकाश में आज ही (पहले से) राम-विजय के युद्ध की वैजयन्ती दिखा रहा था — उसकी मैं वन्दना करता हूँ।
With the leaping flame on his pillar-stiff, mighty tail for a banner-cloth, he displayed in the sky above the city — to the delight of the gods — the victory-pennant of Rāma's coming triumph that very day; him I adore.
रक्षश्चयैकचितकक्षकपूश्चितौ यः सीताशुचो निजविलोकनतो मृतायाः । दाहं व्यधादिव तदन्त्यविधेयभूतं लाङ्गूलदत्तदहनेन मुदे स नोऽस्तु ॥ १५॥
rakṣaś-cayaika-cita-kakṣa-kapūś-citau yaḥ sītā-śuco nija-vilokanato mṛtāyāḥ | dāhaṃ vyadhād-iva tad-antya-vidheya-bhūtaṃ lāṅgūla-datta-dahanena mude sa no'stu ||15||
Rakshash-chayaika-chita-kaksha-kapoosh-chitau yah seetaa-shucho nija-vilokanato mritaayaah, daaham vyadhaad iva tad-antya-vidheya-bhootam laangoola-datta-dahanena mude sa no'stu.
राक्षसों के समूह-रूपी ईंधन से बनी (लंका की) चिता में, अपने दर्शन से ही मर मिटे सीता के शोक का, मानो पूँछ से दी गयी अग्नि के द्वारा जिसने अन्त्येष्टि-दाह कर दिया — वह (हनुमान) हमारे आनन्द के लिए हो।
On the pyre of Laṅkā, fuelled by the massed demons, he performed as it were the last rites — with the fire given by his tail — of Sītā's grief, which had died at the very sight of him; may he be for our joy.
आशुद्धये रघुपतिप्रणयैकसाक्ष्ये वैदेहराजदुहितुः सरिदीश्वराय । न्यासं ददानमिव पावकमापतन्तमब्धौ प्रभञ्जनतनूजनुषं भजामि ॥ १६॥
āśuddhaye raghupati-praṇayaika-sākṣye vaideha-rāja-duhituḥ sarid-īśvarāya | nyāsaṃ dadānam-iva pāvakam-āpatantam-abdhau prabhañjana-tanū-januṣaṃ bhajāmi ||16||
Aashuddhaye raghupati-pranayaika-saakshye vaideha-raaja-duhituh sarid-eeshvaraaya, nyaasam dadaanam iva paavakam aapatantam abdhau prabhanjana-tanoo-janusham bhajaami.
विदेहराज की पुत्री (सीता) की शुद्धि के लिए, रघुपति के प्रेम के एकमात्र साक्षी (अग्नि) को मानो नदियों के स्वामी समुद्र के पास धरोहर रूप में सौंपते हुए, (जलती पूँछ सहित) समुद्र में कूदते उस पवन-पुत्र को मैं भजता हूँ।
As if entrusting the fire — sole witness of Raghupati's love — as a sacred deposit to the lord of rivers, for the vindication of Videha's daughter, he plunged into the sea; that son of the Wind I worship.
रक्षःस्वतृप्तिरुडशान्तिविशेषशोणमक्षक्षयक्षणविधानमितात्मदाक्ष्यम् । भास्वत्प्रभातरविभानुभरावभासं लङ्काभयंकरममुं भगवन्तमीडे ॥ १७॥
rakṣaḥ-sva-tṛpti-ruḍ-aśānti-viśeṣa-śoṇam-akṣa-kṣaya-kṣaṇa-vidhānam-itātma-dākṣyam | bhāsvat-prabhāta-ravi-bhānu-bharāvabhāsaṃ laṅkā-bhayaṃkaram-amuṃ bhagavantam-īḍe ||17||
Rakshah-sva-tripti-rud-ashaanti-vishesha-shonam aksha-kshaya-kshana-vidhaanam itaatma-daakshyam, bhaasvat-prabhaata-ravi-bhaanu-bharaavabhaasam lankaa-bhayankaram amum bhagavantam eede.
राक्षसों (के रक्त) से तृप्त, क्रोधाग्नि की अशान्ति से विशेष लाल, अक्षकुमार के संहार के क्षण में अपनी दक्षता दिखा चुके, प्रभात के देदीप्यमान सूर्य की किरण-राशि-से दमकते, लंका के लिए भयंकर — उन भगवान (हनुमान) की मैं स्तुति करता हूँ।
Crimson with the unappeased fire of his wrath, sated upon the rākṣasas, his prowess proven in the instant of Akṣa's destruction, glowing like the massed rays of the blazing morning sun, the terror of Laṅkā — that blessed lord I praise.
तीर्त्वोदधिं जनकजार्पितमाप्य चूडारत्नं रिपोरपि पुरं परमस्य दग्ध्वा । श्रीरामहर्षगलदश्रुभिषिच्यमानं तं ब्रह्मचारिवरवानरमाश्रयेऽहम् ॥ १८॥
tīrtvodadhiṃ janakajārpitam-āpya cūḍā-ratnaṃ ripor-api puraṃ paramasya dagdhvā | śrī-rāma-harṣa-galad-aśru-bhiṣicyamānaṃ taṃ brahmacāri-vara-vānaram-āśraye'ham ||18||
Teertvodadhim janakajaarpitam aapya choodaa-ratnam ripor api puram paramasya dagdhvaa, shree-raama-harsha-galad-ashru-bhishichyamaanam tam brahmachaari-vara-vaanaram aashraye'ham.
समुद्र पार कर, जानकी का दिया चूड़ामणि लेकर, और परम शत्रु की नगरी को भी जलाकर (लौटे हुए), श्रीराम के हर्ष से बहते आँसुओं से जिसका अभिषेक हुआ — उस ब्रह्मचारियों में श्रेष्ठ वानर की मैं शरण लेता हूँ।
Having crossed the ocean, received the crest-jewel entrusted by Janaka's daughter, and burned even the city of the supreme foe — he was bathed in the tears that streamed from Śrī Rāma's joy; in that best of brahmacārī monkeys I take refuge.
यः प्राणवायुजनितो गिरिशस्य शान्तः शिष्योऽपि गौतमगुरुर्मुनिशङ्करात्मा । हृद्यो हरस्य हरिवद्धरितां गतोऽपि धीधैर्यशास्त्रविभवेऽतुलमाश्रये तम् ॥ १९॥
yaḥ prāṇa-vāyu-janito giriśasya śāntaḥ śiṣyo'pi gautama-gurur-muni-śaṅkarātmā | hṛdyo harasya harivad-dharitāṃ gato'pi dhī-dhairya-śāstra-vibhave'tulam-āśraye tam ||19||
Yah praana-vaayu-janito girishasya shaantah shishyo'pi gautama-gurur muni-shankaraatmaa, hridyo harasya harivad dharitaam gato'pi dhee-dhairya-shaastra-vibhave'tulam aashraye tam.
जो प्राण-वायु से उत्पन्न हैं, शान्त हैं, (सूर्य के) शिष्य होकर भी गौतम (-पुत्री के पति इन्द्र?) तक के गुरु-तुल्य हैं, मुनि-रूप शंकर के अवतार हैं; हरि (वानर) रूप धारण करके भी हर (शिव) के हृदय-प्रिय हैं — बुद्धि, धैर्य और शास्त्र के वैभव में जिनकी तुलना नहीं, उनका मैं आश्रय लेता हूँ।
Born of the breath of the Wind, serene; a disciple (of the Sun) yet a teacher of teachers, the very self of Śaṅkara in sage's form; dear to Hara's heart though wearing a monkey's green-gold body — matchless in the wealth of wisdom, fortitude and learning; in him I take shelter.
स्कन्धेऽधिवाह्य जगदुत्तरगीतिरीत्या यः पार्वतीश्वरमतोषयदाशुतोषम् । तस्मादवाप च वरानपरानवाप्यांस्तं वानरं परमवैष्णवमीशमीडे ॥ २०॥
skandhe'dhivāhya jagad-uttara-gīti-rītyā yaḥ pārvatīśvaram-atoṣayad-āśutoṣam | tasmād-avāpa ca varān-aparān-avāpyāṃs-taṃ vānaraṃ parama-vaiṣṇavam-īśam-īḍe ||20||
Skandhe'dhivaahya jagad-uttara-geeti-reetyaa yah paarvateeshvaram atoshayad aashutosham, tasmaad avaapa cha varaan aparaan avaapyaams tam vaanaram parama-vaishnavam eesham eede.
जिसने जगत से परे (अनुपम) गान-शैली से, आशुतोष पार्वतीपति को (अपने) कन्धे पर विराजमान कर प्रसन्न किया, और उनसे ऐसे वर पाये जो दूसरों को अप्राप्य हैं — उस परम वैष्णव, ईश-स्वरूप वानर की मैं स्तुति करता हूँ।
Who, bearing Pārvatī's easily-pleased Lord upon his shoulder, delighted him with song beyond anything in the world, and won from him boons unattainable by others — that monkey, supreme Vaiṣṇava and lord, I praise.
Phala-śruti उमापतेः कविपतेः स्तुतिर्बाल्यविजृम्भिता । हनूमतस्तुष्टयेऽस्तु वीरविंशतिकाभिधा ॥ २१॥
umāpateḥ kavi-pateḥ stutir-bālya-vijṛmbhitā | hanūmatas-tuṣṭaye'stu vīra-viṃśatikābhidhā ||21||
Umaapateh kavi-pateh stutir baalya-vijrimbhitaa, hanoomatas tushtaye'stu veera-vimshatikaabhidhaa.
कवियों के पति (कविपति) उमापति की बाल्यकाल में स्फुरित यह "वीरविंशतिका" नामक स्तुति हनुमान की प्रसन्नता के लिए हो।
May this hymn called "Vīra-viṃśatikā" — blossomed in the boyhood of Umāpati, prince of poets — be for the pleasure of Hanumān.
Colophon ॥ इति श्रीकविपत्युपनामकोमापतिशर्मद्विवेदिविरचितं वीरविंशतिकाख्यं श्रीहनुमत्स्तोत्रं सम्पूर्णम् ॥
|| iti śrī-kavipaty-upanāmaka-umāpati-śarma-dvivedi-viracitaṃ vīra-viṃśatikākhyaṃ śrī-hanumat-stotraṃ sampūrṇam ||
Iti shri-Kavipaty-upanaamaka-Umaapati-Sharma-Dvivedi-virachitam Veera-vimshatikaakhyam Shri-Hanumat-stotram sampoornam.
इस प्रकार "कविपति" उपनामधारी उमापति शर्मा द्विवेदी द्वारा रचित "वीरविंशतिका" नामक श्रीहनुमत् स्तोत्र सम्पूर्ण हुआ।
Thus ends the Śrī Hanumat Stotram called Vīra-viṃśatikā, composed by Umāpati Śarmā Dvivedī, surnamed "Kavipati".